Emmy Petersson

The emptiness
 

The emptiness you feel after an sad ending....



Här om dagen såg jag Star Wars Rogue One slutar olyckligt/ världen kommer bli räddad

Idag såg jag slutet på Final Fantasy 15 slutar olyckligt/ världen är räddad

 

Jag känner mig alltid så fruktansvärt tom efter olyckliga slut. Jag knyter an så till karaktärerna att jag blir ledsen när man inte får, och så levde dom lyckliga i alla sina dagar. Jag vill bara att alla ska överleva och bli kära och lyckliga ååh... suck...

 

Alla resor och historier jag får följa blir alltid en del av mig. Jag kan inte låta bli att bli känslomässigt engagerad. Sitter alltid och bölar när någon dör, offrar sig for the greater good.

 

Älskar att förlora mig i riken och världar där allt är möjligt. Där dom minst anade är de som räddar världen. Där magi är något man kan ta på och binder universum samman.

Universum som är mystiska och kryllar av gåtor.

Våra logiska hjärnor får släppa taget om verkligheten och färdas dit våra ramar och måsten endast tynger oss.

Det är som att vrida om nyckeln i en dörr, vad som väntar oss på andra sidan av den är ett äventyr som väcker vår nyfikenhet och hunger för det okända.


Varje ny resa är som att kliva in i garderoben och ut i Narnia.